Museets historik

                                             Av Stig Nilsson

 

 

”Ve det land som glömmer sin historia”, har någon sagt. Orden kan säkert också gälla den grafiskabranschen – en bransch som förändrats snabbare och mer genomgripande än kanske någon annan.Tiden från gammalt hantverk till högdatoriserad verksamhet har varit oerhört kort, så kort att manofta slängt ut det gamla utan tanke på att en del kanske kunde vara av intresse att bevara.

      Något av det gamla finns dock kvar även här i Östergötland. Stadsmuseet i Norrköping har sedan länge en liten avdelning med sätteri och tryckeri, och Norrköpings Tidningar har i sitt tidningshus ställt samman en utställning av äldre utrustning.
På Pressgrannars tidningstryckeri på Torvinge i Linköping har man i foajén ställt ut bl.a. en sättmaskin, handsättningskaster och en Stanhope-press från 1840-talet. På vindar och i källare på mindre tryckerier finns också en del material sparat. Det vanligaste har dock varit att man på grund av utrymmesbrist gjort sig av med det gamla när man skaffat sig nytt.

      Tanken att på något sätt kunna bevara äldre föremål från sätteri, tryckeri och bokbinderi har dock legat och grott sedan länge. Östergötlands Grafiska Kretsförening – en sammanslutning av tryckeriägare och arbetsledare – har då och då haft uppe frågan. Den 12 juni 1979 upplöstes en

stipendiefond kallad Jubileumsfonden och fondens medel avsattes till att skapa ett tryckerimuseum. Man beslutade att museet skulle förläggas till Friluftsmuseet Gamla Linköping.

      Östgöta Correspondenten bekostade 1953 flyttning av Hallska stallet till Gamla Linköping, och förde då dit en del av sin gamla sätteri- och tryckeriutrustning. Vid några tillfällen framkastades tanken att ordna en utställning av föremålen. Möjligheten att göra detta i Hallska stallet bedömdes dock som obefintlig, bl.a. på grund av den låga takhöjden.

      En första lokal avsedd för museum i Gamla Linköping fick man 1987. Det var en lagerlokal inne på gården Rådmansgatan 3, den s.k. Anderska gården. Kretsföreningen bekostade gjutning av golv och en del andra arbeten. Efterhand började man dock inse att lokalen var mindre lämplig. Bl.a. saknades elektricitet, vatten och avlopp, och installationskostnaderna skulle bli mycket höga. Den var dessutom i avsaknad av fönster och alldeles för liten.

     Det var först när man 1994 genom Linköpings fastighetsbolag S:t Kors fick tillgång till en lokal på Wahlbecks industriområde som arbetet på ett museum kunde börja på allvar. En interimsstyrelse bildades i oktober 1994. Den bestod av representanter för arbetsgivare, Grafiska fackförbundet, Gamla Linköping och fastighetsbolaget. I styrelsen ingick också en resursgrupp bestående av personer med anknytning till den grafiska branschen. Stadgar för föreningen antogs i september 1995.

      Föreningen fick också hjälp med ALU-arbete (ArbetsLivsUtveckling): Renovering av utrustning och maskiner kunde sätta igång under februari 1995. Det var mycket omfattande renoveringsarbeten som behövde göras, eftersom en stor del av materialet hade förvarats i olämpliga lokaler, bl.a. Hallska stallet. Det blev nu möjligt att sortera stil, måla regaler och maskiner, slipa bort rost samt kontrollera och byta elektrisk utrustning.

      Föreningens material omfattar för närvarande en sättmaskin, ett flertal mindre och några större tryckpressar, den äldsta en Stanhope-press från 1847, regaler med stil, klichéer, diverse bokbinderi-utrustning samt utrustning för enklare papperstillverkning. Det mesta har kommit som gåvor, en del har deponerats och viss utrustning har inköpts. Huvudparten av utrustningen kommer från Öster-götland men också från andra delar av södra Sverige. Man har också börja bygga upp ett bibliotek med grafisk anknytning, personal- och företagshistoria m.m. När man började få en uppfattning om det material som fanns och vad man ytterligare skulle behöva blev det möjligt att fundera över hur lokalerna för ett museum borde se ut. Alla var överens om att det skall vara ett levande museum,  dvs maskiner och utrustning skall vara i drift. En besökare skall känna att så här har man arbetat och så här kan det ha sett ut förr i tiden. Ett viktigt önskemål är att även yngre grafiker skall vara verksamma för att trygga museets framtid.

      I mars 1996 meddelade intendenten Gunnar Elfström att det fanns en ledig hantverkslokal i Gamla Linköping. Det var fyra små rum i Fröknarna Löfgrens hus från 1790. Styrelsen kunde omgående fatta beslut – det kunde bli en mycket trevlig men provisorisk lokal för ett museum. Efter viss upprustning kunde inflyttningen ske i april 1996. Den officiella invigningen skedde sedan söndagen den 19 maj.

      Styrelsen beslöt att visa hur ett tryckeri kan ha sett ut vid sekelskiftet, dvs. innan elektriciteten förändrade samhället. Den smala ingångsdörren, de små rummen och den låga takhöjden tillät endast utrustning för handsättning. Pressarna samt skärmaskinen drevs för hand. Museets första arbete

blev extra roligt – matsedel och placeringskort till kungaparets besök i Gamla Linköping den 22 maj 1996.

      Redan under de första diskussionerna förstod man att museet skulle behöva betydligt större utrymme än vad någon disponibel lokal i Gamla Linköping kunde erbjuda. Olika förslag skissades och en lämplig tomt hittades bakom Wallenbergska huset (Gamla apoteket). Ett nybygge måste smälta in i miljön och förutom utställningslokaler borde det innefatta utrymme för renovering och förråd. En arkitektskiss till ett framtida bygge visades för årsmötesdeltagarna den 20 mars 1997. Det var en replik av den numera rivna Baumgardts pianofabrik vid Apotekaregatan 12 i Linköping. Byggkostnaden beräknades till 8 miljoner kronor.

      Dessa kostnader bedömdes av styrelsen som helt orealistiska och efter flera turer kom beskedet från Gamla Linköping att en affärslokal skulle bli ledig under hösten 1998. Bakom husfasaden kunde byggas en flygel och den för museet disponibla lokalen skulle få en yta på ca 200 kvm. I detta läge beslutade föreningen att lämna in en ansökan till Westman-Wernerska stiftelsen, som våren 1998 beslutade om ett bidrag på 2,5 milj. kronor. Preliminära ritningar togs fram, men en viss tveksamhet

rådde om de ekonomiska förutsättningarna. Styrelsen ansåg att en avsättning till en fond var en absolut nödvändig åtgärd för att säkra museets framtid.

      På senhösten 1998 anmäldes att en lokal skulle bli ledig i Anderska gården, kuriöst nog innefattade den första lokal museets erbjöds 1987. Sedan dess hade en tillbyggnad gjorts och lokalerna moderniserats med varsam hand. Byggnaden omfattade nu 138 kvm samt ett loft om 20 kvm. Under våren 1999 kunde målning och vissa andra nödvändiga åtgärder utföras. Inflyttningen i lokalerna kunde så börja i mitten av april och museet har nu fått en lokal som fyller många av de önskemål man från början hade – att kunna visa en sättmaskin i arbete samt några av de lite större pressar som förut stått i lagerlokaler. Det har också blivit utrymme för sammankomsteroch kursverksamhet. Genom att undvika ett nybygge har också hyreskostnaden kunnat pressas till en mera rimlig nivå. Fredagen den 7 maj 1999 kunde så lokalerna invigas av landshövdingen Björn Eriksson i närvaro av cirka 200 personer.

      För närvarande har föreningen drygt 100 medlemmar – enskilda, företag och

      föreningar.

      Museet blev en succé från början och antalet besökare uppgår till cirka 10.000  

      personer årlligen.

      Genom medlemsavgifter och på museet av frivilliga krafter utförda arbeten klarar 

      man av de löpande utgifterna. Hyreskostnaden bekostas av avkastningen

      från fonderade medel.